Rogard ti martin
La nature pou moin com’ in vré refrain missionaire lé mon destin,
Mi voyage pou in meilleur demain.
Quand mi pense ti lin larme lé dan son kér , doulér’ lé dan’ son corp,
Li plaide pou la paix, in la paix révé , dan’ in l’espoir imaginé.
Son zarme enservé dan’ ban’ l’action controlé ,
Li pense son kartier dobout’ si in ti galet.
Capab’ affronté ban’ mové zerbes camouflé,
I sorte dan’ in zistoire , in zistoire mal raconté.
Zot’ i réclame in l’aide bien galizé.
Sevaye Fabienne